Grattis i efterskott MFF! Det är ett spännande år som väntar, klubben känns osäkrare än på länge för även om kontinuiteten på plan är helt OK och man fortfarande kan hoppas på spel i nivå med avslutningen förra året så har väldigt mycket hänt högre upp i organisationen.

Jag har alltid varit en vän av Hasse Borg, det är svårt att bortse från att han varit otrolig viktig för MFFs ekonomi det senaste decenniet i och med sina framgångsrika försäljningar, men har gjort ett gediget jobb även på värvningsfronten. Jag har också uppfattat honom som mer proffsig och öppen för omvärlden än vad som ibland kan karaktärisera “the old guard” i MFF, gamla föreningsrävar och Malmömafiosi som sitter inkilade i klubben sedan guldåren på sjuttiotalet och som representerar ett MFF som är buffligt, hemlighetsfullt, lätt anstruket av vänskapskorruption och av tveksamma värderingar. Jag fikade för ett tag sedan med en person med mycket god insyn i svensk fotboll och som även hade en bakgrund som spelare i Malmö, och han menade att klubben har seriösa problem med föreningskulturen: ungdomstränare som mobbar spelare, glorifierar alkohol och klubbledare som inte tar tag i problemen på grund av internpolitik och nepotism.

Nu ska det sägas att jag inte har någon insyn alls i MFF och att just det faktum att MFF har lite rykte av att vara “sig själv nock” kanske bidrar till mitt eget intryck av klubben. Men om det skulle vara så måste verkligen förändring i klubbledningen vara välkommet, och jag hoppas att den nya ordföranden och VD:n har kurage att skapa något positivt kring klubben, för det finns så enormt mycket positivt att bygga på. MFF ska inte vara det gamla Malmös klubb, betongsossarna och det stabbiga näringslivets klubb, utan den moderna storklubben i landets mest spännande region som bidrar till och drar nytta av en bättre integration i staden, både mellan folkgrupper och mellan näringsliv och offentligt.  Tycker jag. Det finns ingen annan storstadsklubb i Sverige som skulle kunna spela en så viktig roll i sin region som just MFF.